Inte sex när man inte känner varann.
När jag blev gravid med Vanessa så kan jag erkänna att jag och Fredrik (pappan) inte kände varann.
Nu gör vi det.. och jag hatar d!
Han e världens största idiot, och tro inte att jag ångrar Vanessa, d gör jag verkligen inte!<3
Men om jag kunde så skulle jag byta ut honom mot ngn helt annan.. utan att ens blinka!!!
Vi hade sex och nu e jag fast med honom i minst 18 år till!
Säger bara d: Tänk dig för innan du har oskyddad sex när du inte känner personen... du kanske ångrar dig för resten av livet... d gör iaf jag!
Fast d kom ngt gott ur d onda.. älskar dig Vanessa<3<3<3
Dikt 1 : Sex lös:(
att jag snart faller i gråt.
Vill ha en snorre,
även om ditt namn e orre
När du min g-punkt kommer åt
ja då kommer jag tjuta som en båt.
jag vill ha sex nu
snälla kom o ta mig du.
Jag kommer skrika som en katt
tills du tror jag fått fnatt
Ge mig sex
så jag slipper gå till ett ex.
Hahahaha!!!;P
Totalt seriöst av:Tammy
Från dröm till verklighet?
Tänk dig att vakna upp på morgonen när kl ringer, du vänder dig om i sängen och ser din älskade ligga där precis som han/hon gjort dom senaste åren, och kommer att göra dom närmsta åren. Ni går upp tar en dusch (kanske tillsammans ;P)för att sedan väcka barnen och äta en frukost för att sen åka till jobb respektive dagis/skola.
När du sedan kommer hem efter jobbet: har du varit o hämtat barnen när du än en gång hör nyckeln i dörren och din älskade kommer hem. Du/den/ni går och lagar middag för att sedan sätta er ner hela familjen o prata om allt och inget, som ni gjort så många gånger förr.
När ni sedan går och lägger er så kryper ni ihop tillsammans i sängen. När lampan släcks så vet ni båda att: när du behöver kärlek så vet du precis var du ska vända dig, om du får ett problem så vet du precis vem du berättar d för och du vet att om tio år så kommer ni antagligen vara dubbelt så kära.
Men frågan är... hur går man från dröm till verklighet?
//Tammy
Förlåt Mamma !
Jag gick in på min mammas rum för att hämta tarot-korten för att spå om min framtid, då läste jag ngt som fick mitt liv att rasa samman.
Jag öppnade skåpet på mammas nattduks bord och ut ramlade hennes dagbok.
Den slog upp på en sida från 13 oktober 2006 och självklart kunde jag inte låta bli att läsa.
Där stog ngt som fick mitt hjärta att brista... samma dag hade hon jagat mig i tyresö centrum sju timmar för jag var så full att jag inte visste vad jag hette och på d så hade jag knaprat i mig ngn blå tablett som jag än idag inte inte har ngn aning om va d va för ngt... så mamma skrev lite om d på sidan.. sedan stog d "orsaken till att jag inte fick hem mitt barn var för att jag var rädd, att om jag hade sagt ngt fel så kanske hon skulle få ett utbrott. Jag vet inte vad jag ska ta mig till Jag är rädd för mitt eget barn"...
Jag satt bara o stirrade på bladet medans tårarna rann och jag insåg för första gången vad jag hade utsatt min mamma för. Kvinnan som ALLTID funnits för mig, som alltid varit den bästa i mitt liv. Jag har gett henne ärr för livet, ärr som aldrig kommer läka...!
Jag vet själv att om Vanessa skulle göra mot mig som jag gjort mot mamma.. då skulle jag bokstavligt talat gå under, jag skulle inte vilja leva mer.
Att en människa kan bete sig så mot en annan, jag förstår inte själv.
Socialen tror att de har med min pappas död att göra. Själv förstår jag ingenting, hon är min mamma förihelvete och jag betedde mig som hon vore min värsta fiende. Att hon fortfarande kan le mot mig är ett under.. hon är otroligt stark som har den kraften i sig. Hade jag varit hon så hade jag nog aldrig kunnat le igen.
När jag satt med dagboken framför mig.. så tänkte jag "hur ska jag kunna återgälda de här?" de är ju helt omöjligt. d finns inget i världen att ge för att återgälda en sån här sak. Tanken slog mig (Observera att jag ALDRIG skulle göra de) att om jag tog livet av mig så skulle mamma kunna börja om med Vanessa och förhoppningsvis få den dotter hon förtjänar.
Men det skulle jag ändå aldrig kunna göra..
Och jag som har så fruktansvärt svårt att visa känslor, hur ska jag då kunna berätta hur ledsen jag är?
Hur ska jag någonsin kunna återgälda de svarta hål hon måste ha i hjärtat?
Och hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv?
