Förlåt Mamma !

Jag gick in på min mammas rum för att hämta tarot-korten för att spå om min framtid, då läste jag ngt som fick mitt liv att rasa samman.
Jag öppnade skåpet på mammas nattduks bord och ut ramlade hennes dagbok.
Den slog upp på en sida från 13 oktober 2006 och självklart kunde jag inte låta bli att läsa.
Där stog ngt som fick mitt hjärta att brista... samma dag hade hon jagat mig i tyresö centrum sju timmar för jag var så full att jag inte visste vad jag hette och på d så hade jag knaprat i mig ngn blå tablett som jag än idag inte inte har ngn aning om va d va för ngt... så mamma skrev lite om d på sidan.. sedan stog d "orsaken till att jag inte fick hem mitt barn var för att jag var rädd, att om jag hade sagt ngt fel så kanske hon skulle få ett utbrott. Jag vet inte vad jag ska ta mig till Jag är rädd för mitt eget barn"...
Jag satt bara o stirrade på bladet medans tårarna rann och jag insåg för första gången vad jag hade utsatt min mamma för. Kvinnan som ALLTID funnits för mig, som alltid varit den bästa i mitt liv. Jag har gett henne ärr för livet, ärr som aldrig kommer läka...!
Jag vet själv att om Vanessa skulle göra mot mig som jag gjort mot mamma.. då skulle jag bokstavligt talat gå under, jag skulle inte vilja leva mer.
Att en människa kan bete sig så mot en annan, jag förstår inte själv.
Socialen tror att de har med min pappas död att göra. Själv förstår jag ingenting, hon är min mamma förihelvete och jag betedde mig som hon vore min värsta fiende. Att hon fortfarande kan le mot mig är ett under.. hon är otroligt stark som har den kraften i sig. Hade jag varit hon så hade jag nog aldrig kunnat le igen.
När jag satt med dagboken framför mig.. så tänkte jag "hur ska jag kunna återgälda de här?" de är ju helt omöjligt. d finns inget i världen att ge för att återgälda en sån här sak. Tanken slog mig (Observera att jag ALDRIG skulle göra de) att om jag tog livet av mig så skulle mamma kunna börja om med Vanessa och förhoppningsvis få den dotter hon förtjänar.
Men det skulle jag ändå aldrig kunna göra..
Och jag som har så fruktansvärt svårt att visa känslor, hur ska jag då kunna berätta hur ledsen jag är?
Hur ska jag någonsin kunna återgälda de svarta hål hon måste ha i hjärtat?
Och hur ska jag någonsin kunna förlåta mig själv?


Kommentarer
Postat av: Elisa

var inte så hård mot dig själv, din mamma är vuxen och kan ta hand om sig själv - det är hon som är mamma åt dig och inte tvärt om. menar inte att du inte ska bry dig men jag tycker du borde fokusera på dig själv istället,

du är fortfarande ung och har hela livet framför dig, så skuldbelägg inte dig själv, du är otroligt stark som kommit så långt som du gjort!

2007-12-13 @ 21:49:48
Postat av: J

Det du kan göra? Gör henne lycklig nu! Visa att du älskar henne och att hon betyder mycket! Att hon kan se den fina sidan av dig (som jag vet att finns, hon med) alla gör vi saker som unga, då menar jag ALLA! Men ibland får man visaatt man kan förändras och visa sin uppskattning! =)

2008-02-20 @ 16:10:34
Postat av: Bobo (förvånad?)

Du skulle bara göra henne en björntjänst om du skulle ta livet av dig ;) tänk så här.. OM du skulle ta livet av dig så försvinner ju allt hon har kämpat för.. allt rinner ut i sanden och hon har kämpat i onödan..

2008-07-29 @ 23:07:15
Postat av: Sanna

Låter som om du har en hel del jobbigt i ditt liv, men att ta livet av sig är inget att ens tänka på, tänk på Vanessa skulle du vilja att hon en dag känner så som du gör gentemot din pappa? den saknad och så vidare. Visa att du älskar din mamma, hon har inte kämpat för dig för inget, visa att det gett något, att hon kan vara stolt över dig nu. Visa att du inte är något att vara rädd på.

Kämpa på tjejen.

Massa kramar

2008-08-21 @ 16:41:32
URL: http://sjoquist.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0